... fortsätter dagligen att snurra..

Idag väljer jag att skriva lite funderingar & tankar kring hundträning, förare och mentaliteten bland just.. hundförare..

Satt & tittade på en träning.. hundar & förare tränade lydnad.. Något saknades. GLÄDJEN! Det fanns NOLL glädje i hundförarnas kläder!

De kräver perfekta positioner, snabba lägganden, snygga ingångar mm mm, men VART fanns det positiva i att träna sin hund?

Jag kan bara gå till mig själv när jag tränar... Vi kan ta Hanto som exempel.

Hunden med Humor   Han får mig ALLTID att skratta, även om jag självklart kan bli sur eller irriterad gällande vissa saker... Men i det stora HELA har vi roligt TILLSAMMANS! Han bjuder på skojiga saker, favoriten är att sitta TOKFOKUSERAD och helst blåsa en dreggelbubbla i ena mungipan *haha* Hur kan man INTE ha roligt när man tränar sin hund?????

Det var tråkigt att titta på denna träning... Förarna korrigerade sina hundar och det var heller inga trevliga eller egentligen meningsfulla korrigeringar, enligt mitt tycke...

Varför hålla på att rycka i sin hund, skrika & vråla? Gör det att hunden vill prestera BÄTTRE? TILLSAMMANS med sin förare? Inte i min värld....

Ok, att vi alla kan surna till & vråla på fin franska till våra hundar i vissa lägen, men att ha det som TRÄNINGSMETOD begriper jag inte...

Sen tittade jag på skyddsträningen och jag är ledsen, men jag kan bara beklaga... Att se hundarna med sina härliga drifter, jobba i skyddet med sin förare är vackert. Det var inte detta.. Samma här, ingen glädje, bara KRAV KRAV och PRESTIGE! Varför?

Är det så hemskt att man som "erfaren" förare måste backa i sin träning ibland?

Är det så nedslående, ett nederlag, att inse att man har problem i något moment som man måste träna på?

JAG tycker inte det, men här verkade det så.

Det skreks, hundar trycktes i backen, långa franska haranger lästes upp och resultatet...? Ingen reaktion, hunden gjorde samma sak igen.. o igen.. o igen... och föraren? samma sak igen... o igen... o igen...

För mig är det ett misslyckande, att inte kunna kliva ur sig själv och titta på sin träning, sin hund, sig själv som förare och utvärdera sin träning.

Jag vet inte om detta tillfälle handlade om ren prestige eller om det är sättet de tränar på, att de inte ser sina brister eller att de bara tror att hunden jävlas...

Slutsatsen av denna dag var ett par tankar jag tog med mig hem...

Varför tränas det med så hård attityd?

Varför reagerar träningspolarna med att skratta åt hunden & föraren, medan denne går på sin hund i träningen?

Varför tränar inte folk med GLÄDJEN?

Att nya inom hundvärlden ser denna träning, ger så klart ett intryck av att "det är så här det ska vara".. Är det verkligen det?

Nej, det tycker inte jag...

En klok kille sa till mig "Om inte man tycker det är roligt att träna hund, varför fortsätter man?" Ja, det kan man ju helt klart fundera på...

Denna dag gjorde att även jag fick mig lite tankeställare som jag verkligen har försökt att anamma in i min dagliga träning med mina pojkar. Det SKA vara roligt och vi ska ha roligt TILLSAMMANS! Om inte min hund gör det jag ber om, är det ju inte HUNDENS fel, då är det ju jag som FÖRARE som har misslyckats lära in det jag vill att hunden ska uppnå.

Idag tränar jag med glimten i ögat och försöker träna mina hundar RÄTTVIST, de måste ju få en ärlig chans att förstå vad jag vill. Har jag inte lärt dom korrekt från början, är det bara VARSEGOD att göra om & göra rätt!

Nej, det är beklagligt att se många gånger och det är än mer beklagligt att se att detta är deras TRÄNINGSSÄTT och inte ett enstaka beteende.

Folk skriker i högan sky om man korrigerar sin hund i en viss situation som kräver det, men att träna på detta sätt är tydligen ok.

Allt handlar om VEM som gör VAD och VEM som SER. Tragiskt.

Jag önskar & hoppas att FLER "vågar" inse att den hårda vägen inte alltid är ok eller ens passar varken hund eller förare.. att de "erfarna" kanske inte alltid är så erfarna... på det "nya" tänket. Det är MINA tankar...

Imorn kommer jag att gå ut på träningsplanen med mina pojkar, med bollen i högsta hugg & ett stort leende på mina läppar, för JAG vet att mina pojkar älskar att jobba med mig & jag ÄLSKAR att jobba med dom   

 

Tanja

6 juni 2011 13:28

Håller helt med dej i tankesättet där. Visst behöver man markera ibland att det där är inte ok men att träna positivt verkar vara svårt. Vi fick på lydnadsträningarna sist massor med beröm för glädjen i hundarna och vår inbjudna instruktör för dagen sammanfattade att hon kommer med glädje fler gånger när man får se snygga ekipage med glädje. utan vrål, nyp, hot och osäkerhet.

http://www.hundkonsulten.net

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, Trissan & Jan i Göteborg är numera officiella kändisar hos Svenska Spel! Ett Stort Grattis till Jan & Trissan för att Ni ger rasen sådan fin reklam i media!   video platformvideo managementvideo solutionsvideo player   ...

Rapporterna strömmar in från C-kullens nya hem och det är så himla skoj att läsa om deras upptåg, bravader & framfart i livet! Träningen har påbörjats av en del, lydnad, spår & sök och det ska bli så fantastiskt skoj att följa dem vidare!   Ida...

Idag var det dags att flytta hemifrån... Kl 19 var det dags för veterinärbesöket vilket alla barnen skötte alldeles galant! Så sociala & duktiga hela högen   Väl hemma igen var det dags att börja ta emot folket. Hela dagen har det gått i ett och ...

Nu är det snart dags för de små underbara att flytta hem till sina nya familjer! Tiden har gått enormt snabbt och idag är dom 7 veckor! Om en vecka är det dags för veterinärbesök & samma dag börjar några att flytta!   Här kommer veckans bilder på...

ÄNTLIGEN KOMMER DET UPP LITE NYA BILDER!!! Presenterar STOLT de 9 små underverken..                                                     ...