Ja, det ser ut som att Bubi har tagit sig    Kärleksmötet med Ciro har förhoppningsvis burit frukt...

Enligt Johanna så har hennes cravings efter sura godisar kommit och idag mådde hon illa, 2v dagen efter andra parningen!!

Ser VERKLIGEN fram emot att VETA om vi får valpar i sommar!!!

Daphne har varit på röntgen med fina resultat! HD A knä ua!

Dock förvånades vi över ED1, men å andra sidan, detta är INTE ett problem inom boxern plus att denna dam aldrig har mer än max ett ben i marken... Nåväl, enligt SKK är det inget man ska va orolig för, men att man ska ta hänsyn till det vid framtida avel..

MEN UNDERBART ATT DAMEN ÄR FRI!!! Grattis Emelie & Ninni!

Vi har nu flyttat tillbaka till lilla Torpet och det är UNDERBART!! Så skönt att kunna vara ute, inga grannar, promenadavstånd till jobbet, hundgård... ja, livet känns härligt!

Lilla tillskottet Beam har funnit sig väl till rätta och då jag inte haft bil på 2 veckor har träningen legat på is.. fokus har legat på MASSA jobb & jag tror att hundarna mår bra av en liten träningspaus innan läger & tävlingar drar igång. Förhoppningen är att Hanto ska få sin IPO1 snart och sen visas lite i ringen.. men jag är ju inte en utställningsmänniska, men det vore kul att se om det finns cert-hopp...

Colt har ett stundade BH prov att tränas mot och vi får väl se om vi kommer runt..

Beam ska köras igång i lydnaden & spåret och bara jag får 4 hjul är det dags för skyddsarbetet också..

Nästa vecka drar 4 dagars lägret igång, perfekt tajming för tävlingarna!

Beam kommer ju att få riktiga genomkörare då också vilket ska bli superkul!

En häftig liten dam som har noll självbevarelsedrift och otroligt miljöstark! Gillas!

Hoppas att Ni alla har en underbar försommar!!!

//M 

... mig just nu cirkulerar en massa tankar, kring hund så klart  

Det som upptagit mest av mina tankar sista tiden, är två saker, dels mitt förundrande sätt över hur falska människor faktiskt ÄR och dels lite tankar & åsikter kring hundars vara eller icke varande...

"Vänner", bekanta, uppfödare ja folk av alla de slag faktiskt, verkar ha fullt upp med att smutskasta andra "vänner", bekanta & uppfödare. Jag fortsätter häpnas över detta och kan inte för mitt LIV förstå varför detta ska vara av värde, för NÅGON? Alla är vi människor med fel & brister, alla gör vi det vi TROR på (förhoppningsvis inom avelsarbetet på våra brukshundar), alla arbetar vi mot våra egna mål. Att dessa tankar, mål & värderingar inte stämmer överens med övrigas, är det så stort, hotande och fel?

Självklart uppstår det ibland saker, händelser, parningar som man funderar över vad TANKEN är, men om man inte går till källan direkt, utan sitter hemma på kammaren & hittar på EGNA sanningar som man sedan sprider ut som FAKTA, det är för mig obegripligt.

Jag har ALLTID röstat för att gå till källan direkt, ta reda på FAKTA och VAD som gäller, sen kan man lägga sina egna värderingar i det inträffade, anser jag.

Att smutskasta varandra hit & dit lär ju KNAPPAST hjälpa våra älskade bruksraser framåt. Samarbeten & osämjor hit & dit, ja så har det nog alltid varit och kommer nog även så att alltid vara tyvärr.. det är bara att HOPPAS att det blir bättre och folk faktiskt börjar VÅGA samarbeta lite mera...

Sen detta med hundars vara eller icke varande.. va menar jag med de?

Jo, me de menar jag hundar som är sjuka, som har mentala brister eller på annat sätt inte mår bra eller fungerar i samhället. Hur mkt ska man "offra" som ägare/uppfödare på dessa individer?

Är det rätt att "sätta tummen i ögat" på en mentalt ostabil hund som inte litar på någon, inte ens sin förare? Att ev omplacera en sådan individ som dagligen kämpar med sina känslor & sin osäkerhet?

Vart går gränsen för hur mkt man ska medicinera sin sjuka hund?

Vi är de som är ANSVARIGA för våra hundars liv, hälsa & välmående!

Men vem kan säga till OSS att nu har du gjort tillräckligt, nu har din hund fått nog? Svaret på de är enkelt: INGEN.

Det är bara JAG som ägare som kan ta det beslutet.

Men det är inte BARA att ta ett beslut, vi brottas med känslorna för vår älskade familjemedlem och saker blir inte lättare när man motarbetas av folk/uppfödare som tycker att man ABSOLUT inte ska avliva...

Vem har rätt att bestämma över vad JAG bör göra med MIN hund?

Är uppfödare idag trångsynta? Vill dom hellre kämpa för en "dålig" hund, för att rädda sitt kennelnamn, för att inte hamna som föremål i diskussioner?

Är det inte bättre att ta ANSVAR för sin uppfödda individ, stå för att något gick fel & stötta sin valpköpare i dennes beslut, oavsett beslut?

Självklart för mig är att man har en öppen dialog de två emellan, fördelar vägs mot nackdelar, alternativa tillvägagångssätt, men viktigast av ALLT borde vara att ALLTID sätta individens välmående i FÖRSTA hand..

Ja, det finns alltid tankar man bär med sig, som man funderar på & som man (jag iallafall) ventilerar med vänner, träningskamrater & kennelkollegor.

Jag hoppas iaf att MINA valpköpare ALLTID vågar ringa mig oavsett vad det gäller & föra en dialog.. Nu vet jag att de som haft problem HAR ringt mig och vi har TILLSAMMANS kommit fram till hur man kan göra & hittills verkar det ha gått bra  

Som valpköpare ringer även jag mina uppfödare om det händer något som jag behöver prata om och det är något som jag personligen anser vara OVÄRDERLIGT!

Må gott alla & njut av Era fyrbenta vänner!

Igår begav vi oss iväg, jag & Johanna, ner till Enköping till Marianne & Kristoffer för att träffa Carlo aka Ciro.

Väl framme efter en varm resa, några felkörningar pga upprörd chaufför, rastade vi av hundarna innan vi träffade Ciro.

Det var en UNDERBAR kille som mötte upp oss i köket & det blev ett riktigt puss & goskalas   

Vi drack lite kaffe & pratade hund och gick sedan ut för att introducera Kärleksparet för varandra   Tycke för varandra hade dom helt klart & det tog ca 5 minuter så hade vi en hängning!

Ciro skötte det hela precis som en gentleman ska göra, lugn & harmonisk stod han lugnt och väntade tills det var klart! Fantastisk känsla att sitta i solen, tillsammans med Johanna & Marianne & dessa två underbara individer!

Kvällen tillbringades med Kristoffer, då Marianne jobbade och det vart lite hundträning & middag på den lokala pizzerian, gött va de!

Vi tog sedan natten i den mysiga gäststugan tillsammans med hundarna & trots att Bubi var med, så var det inge pip & gnäll, bara en snarkande Bubi och en fullproppad säng för Johannas del, jag fick överslafen  

Vid 9 kom Marianne sedan hem på torsdagsmorgonen & efter morgonrastning & kaffe fick Ciro & Bubi träffas igen. Det var lite mera leka & bus idag, men en fin parning och häng även idag!

Känns underbart!

Resan hem gick vid lunchtid & det var skönt att komma hem igen! Hundarna är trötta efter det sista dygnets bravader, men det har verkligen gått super!

Ett STORT tack till Johanna för sällskapet på resan och TACK till Marianne & Kristoffer för att jag fått äran att para med denna enormt härliga hane!
Nu hoppas vi på bebisar i juli & det kommer troligen att bli riktiga monster med fart i  

Nedan följer lite bilder från resan...

Kristoffer & Loppan

Loppan apporterar

Söta lilla Freke

Ciro & Bubi leker

Ciro

Ciro apporterar

Fot

Stiliga Ciro

En underbar resa & jag kunde inte ha valt en bättre hane!

SE B(IPO/BHP)CH
det är det inte många rottweilers som kan skryta med i Sverige!

... fortsätter dagligen att snurra..

Idag väljer jag att skriva lite funderingar & tankar kring hundträning, förare och mentaliteten bland just.. hundförare..

Satt & tittade på en träning.. hundar & förare tränade lydnad.. Något saknades. GLÄDJEN! Det fanns NOLL glädje i hundförarnas kläder!

De kräver perfekta positioner, snabba lägganden, snygga ingångar mm mm, men VART fanns det positiva i att träna sin hund?

Jag kan bara gå till mig själv när jag tränar... Vi kan ta Hanto som exempel.

Hunden med Humor   Han får mig ALLTID att skratta, även om jag självklart kan bli sur eller irriterad gällande vissa saker... Men i det stora HELA har vi roligt TILLSAMMANS! Han bjuder på skojiga saker, favoriten är att sitta TOKFOKUSERAD och helst blåsa en dreggelbubbla i ena mungipan *haha* Hur kan man INTE ha roligt när man tränar sin hund?????

Det var tråkigt att titta på denna träning... Förarna korrigerade sina hundar och det var heller inga trevliga eller egentligen meningsfulla korrigeringar, enligt mitt tycke...

Varför hålla på att rycka i sin hund, skrika & vråla? Gör det att hunden vill prestera BÄTTRE? TILLSAMMANS med sin förare? Inte i min värld....

Ok, att vi alla kan surna till & vråla på fin franska till våra hundar i vissa lägen, men att ha det som TRÄNINGSMETOD begriper jag inte...

Sen tittade jag på skyddsträningen och jag är ledsen, men jag kan bara beklaga... Att se hundarna med sina härliga drifter, jobba i skyddet med sin förare är vackert. Det var inte detta.. Samma här, ingen glädje, bara KRAV KRAV och PRESTIGE! Varför?

Är det så hemskt att man som "erfaren" förare måste backa i sin träning ibland?

Är det så nedslående, ett nederlag, att inse att man har problem i något moment som man måste träna på?

JAG tycker inte det, men här verkade det så.

Det skreks, hundar trycktes i backen, långa franska haranger lästes upp och resultatet...? Ingen reaktion, hunden gjorde samma sak igen.. o igen.. o igen... och föraren? samma sak igen... o igen... o igen...

För mig är det ett misslyckande, att inte kunna kliva ur sig själv och titta på sin träning, sin hund, sig själv som förare och utvärdera sin träning.

Jag vet inte om detta tillfälle handlade om ren prestige eller om det är sättet de tränar på, att de inte ser sina brister eller att de bara tror att hunden jävlas...

Slutsatsen av denna dag var ett par tankar jag tog med mig hem...

Varför tränas det med så hård attityd?

Varför reagerar träningspolarna med att skratta åt hunden & föraren, medan denne går på sin hund i träningen?

Varför tränar inte folk med GLÄDJEN?

Att nya inom hundvärlden ser denna träning, ger så klart ett intryck av att "det är så här det ska vara".. Är det verkligen det?

Nej, det tycker inte jag...

En klok kille sa till mig "Om inte man tycker det är roligt att träna hund, varför fortsätter man?" Ja, det kan man ju helt klart fundera på...

Denna dag gjorde att även jag fick mig lite tankeställare som jag verkligen har försökt att anamma in i min dagliga träning med mina pojkar. Det SKA vara roligt och vi ska ha roligt TILLSAMMANS! Om inte min hund gör det jag ber om, är det ju inte HUNDENS fel, då är det ju jag som FÖRARE som har misslyckats lära in det jag vill att hunden ska uppnå.

Idag tränar jag med glimten i ögat och försöker träna mina hundar RÄTTVIST, de måste ju få en ärlig chans att förstå vad jag vill. Har jag inte lärt dom korrekt från början, är det bara VARSEGOD att göra om & göra rätt!

Nej, det är beklagligt att se många gånger och det är än mer beklagligt att se att detta är deras TRÄNINGSSÄTT och inte ett enstaka beteende.

Folk skriker i högan sky om man korrigerar sin hund i en viss situation som kräver det, men att träna på detta sätt är tydligen ok.

Allt handlar om VEM som gör VAD och VEM som SER. Tragiskt.

Jag önskar & hoppas att FLER "vågar" inse att den hårda vägen inte alltid är ok eller ens passar varken hund eller förare.. att de "erfarna" kanske inte alltid är så erfarna... på det "nya" tänket. Det är MINA tankar...

Imorn kommer jag att gå ut på träningsplanen med mina pojkar, med bollen i högsta hugg & ett stort leende på mina läppar, för JAG vet att mina pojkar älskar att jobba med mig & jag ÄLSKAR att jobba med dom   

Satt här & kvällsfilosoferade och insåg att jag lika gärna kan anmäla så jag har datumen klara... Bra för mitt lilla sinne med tydliga mål & delmål.

Sagt & gjord, pojkarnas anmälningar är nu gjorda!

Vet ganska exakt hur jag ska lägga upp träningen för de båda den närmsta tiden, för att förbereda dem på optimalt sätt.

Värmen är ett faktum och speciellt Hanto behöver tränas för att orka hålla för A- B- och C-arbetet på samma dag...

Jag kan skatta mig lycklig som faktiskt alltid är ledig mitt på dagen ett par timmar, så nu kommer det minsann inte bli latsidan för pojkarna.

Är jättenöjd med helheten i både lydnaden och skyddet med Hanto, så största fokus nu blir spåret!

Spåra spåra lydnad spåra spåra lydnad och skydd  ungefär så kommer vi att tillbringa de närmsta veckornas träning...

Colt har momenten klara och där behöver vi jobba stadgan. Även där är planen upprättad och nu är det bara att tuta & köra och göra pojken trygg & stabil!

Ser fram emot en sommar fylld av tävlingar med Hanto, förhoppningsvis klarar vi IPO2 innan vintern kommer. Inget egentligt mål, men när jag tränar denna kille så inser jag för varje pass hur bra han är och vilken kapacitet han besitter.

Så himla roligt att få äran att träna & tävla denna snygga goa pöjk!

Så håll i hatten alla vänner, för i sommar då KOMMER VI!!!!!

I fredags var det Sunnemârten och jag tog med mig Colt in i vimlet för att miljöträna lite. Det var en hel del folk & ljud, hundar & barn med ballonger & andra diverse leksaker, så det passade perfekt!

I sällskap hade jag Hannes så klart och min svägerska Cia, hennes dotter samt deras två portisar. In i smeten & promenera på!

Colt skötte sig strålande och insåg ganska snart att man inte kunde hälsa på allt & alla, utan strosade lugnt vid min sida.

Vi hittade sen ett stånd med hundprylar & där införskaffades en tjusig scarf till mallen & då passade han även på att pussas & kramas lite med några tjejer som befann sig på samma plats. Dessa visade sig vara elever till Anna (Colts uppfödare) och de gillade Colts uppmärksamhet skarpt!  

Efter dryga 1½ timmes äventyr begav vi oss hemåt och jag hade en trött Colt i sängen den natten...

Lördagen tillbringades hemma hos svägerskan med lite bilstäd & tvätt & hundlek, allmänt njuta av det fina vädret!

Idag hade vi koutsläpp hemma så vid 9.45 tiden begav vi oss hemåt för att möta upp Johanna & Daniel. När jag såg alla bilar trodde jag det var ett skämt! HUR kul är det på en skala att se ett gäng glada kossor på första sommarsläppet?? Tydligen enormt kul! Dagens summa hamnade på nästan 300 pers! *pust*

Efter en trevlig fm/dag hemma på gården var det dags för träning.

Körde igenom Hanto med fokus på ingångar & apportering då han slarvade med det i veckan. Idag var det supersnyggt så det var ordning & reda.

Colt körde jag vidare med BH lydnaden och testade av apporteringen på planen. Inga probs där inte! Wow så häftigt det är att ha en hund som APPORTERAR naturligt! Det trodde jag inte om honom, men ack så jag bedrog mig... Lägger apporteringen på hyllan ett tag nu framöver, vill ju inte sabba det som är så bra från start...

Sen var det skyddsträning. Hanto gick fasen RIKTIGT bra idag! Skyddslydnaden har börjat släppa & det känns BRA inför kommande debut!

Även Colt var enormt trevligt & lättarbetad idag. Fina bevakningar och en trevlig skyddslydnad!

Kan inte klaga idag utan är ENORMT nöjd med båda pöjkera  

Nu har dom ätit mat & ligger i soffan & sover...

Lite roliga planer på G, troligen kör vi igång IPO träning på lördagar framöver, där ALLA med ett intresse för sporten är varmt välkomna!

Måndag eller tisdag är det dags för sötaste lilla Vito att åter åka hem till Norge.. kommer bli ett tomrum efter den goe Norrmannen, men jag tror han är enormt efterlängtad..

Åker & parar på onsdag så jag behöver planera lite även där..

Funderar även lite mera på hund & hundfolk i vårt underbara land, kommer nog blogga lite mera om de tankarna igen framöver... Alla verkar inte uppskatta min ärlighet, även om flertalet personer faktiskt reagerat positivt på mitt tidigare inlägg.

Nu blir det kvällsmys innan det är dags för sängen!

//M

Har sista veckan funderat ganska mycket på hur folk i hundsverige fungerar, hur dom tänker, hur dom klappar varandra på axel för att sen hugga i ryggen...

Vad är det som är så fel med att lyckas med sin hund i dagens hundvärld? Vad är det som är så hemskt med att vara "Ingen" & ändå lyckas prestera med sin hund? Varför lider andra av dessa personers framgångar? Varför måste man vara "Någon" för att bli "erkänd" och ärligt gratulerad?   

Ska berätta en lite historia jag var med om för några år sedan...

Jag fick min gamla boxertik Iza GK Tjänstehund och arbetade med henne på Securitas när jag arbetade där som väktare/hundförare. Jag fick då berättat för mig att hon var den enda tiken av rasen boxer som lyckas med detta i Sverige! Wow kände jag, va häftigt! Till saken hör att när jag gjorde L-testet med henne, hade jag kollegor (!!) som hade vadslagning om att min hund INTE skulle klara testet! Detta visste jag inte om då, utan fick reda på några år senare... Men gjorde dom sken av det på plats? Nä då, de va GRATTIS & VA KUL minsann   

Hur som haver, Iza gick i tjänst och det var inga som helst konstigheter, jag var oerhört stolt över min hund och det arbete hon/vi utförde!

Sen för några år sedan, fick jag redan på att NÅGON inom Boxer-Sverige spred ut rykten att jag inte tränat Iza utan lämnat BORT henne till någon annan! Jag blev både förvånad, chockad och faktiskt smickrad på samma gång.. Lilla jag, med min lilla hund, upprör någon inom rasfolket för att VI lyckas och då sprids falska rykten... Jag visade personen som pratade med mig alla intyg på kurser & utbildningar och sa att jag kunde namnge flertalet personer som jag tränat för under åren, om det var så de skulle vara  

Jag har än idag ingen aning om vem denna person är, ingen har VÅGAT namnge och personen i fråga har inte heller gett sig till känna..

Hur som haver, VARFÖR är det så hemskt att LYCKAS med sin hund om man är okänd? Varför måste folk sprida massa elaka & falska rykten om andra människors framgångar?

Jag kan inte förstå det!

För att sticka ut hakan ytterligare, för att fortsätta prata om boxern som ras och boxerfolk (som JAG upplever det), så är det idag tråkigt att se måga boxer i Sverige... Hade även en diskussion om det i veckan med en annan uppfödare.. Att folk hellre avlar på utställningsmeriter än bruksmeriter, att folk är rädda för att få fram driftstarka och arbetsvilliga hundar.. Varför? Det är ju en brukshund!

Jag vill även nämna några personer/kennlar som jag personligen ser arbeta för rasens framtid, mentalt och arbetsmässigt. (MINA EGNA ÅSIKTER)

Elin Bålefalk som äger Swedbox Prince: En superduktig tjej med en fantastisk hund! Prince har så otroligt mkt härliga egenskaper och visar oss i Sverige hur en bruksboxer kan/bör/ska vara! Lydnad, spår eller tjänst, inget är för stort för denna hund! Det är oerhört roligt att han kommit i aveln i Sverige och jag kan INTE sticka under stol med att jag är fantastiskt glad över att få äga en avkomma efter just denna hund: Lyckovinstens Elva. En tik som verkar ha nedärvt en hel del från sin pappa och en tik med stor potential!

Swedbox Kennel: Härifrån ser man arbetshundar, en uppfödare som själv aktivt tävlar och lyckas på planen med sina hundar. Dom är trevliga & dessutom lyckas dom i vänstervarvet! Kan bara gratulera & önska Harry & Anette all lycka!!

Jipotimas Kennel: Jill behöver knappast presenteras   En kvinna med stor erfarenhet av rasen, som själv aktivt tränar och tävlar och tänker BRUKS med sina hundar! Att hon sedan lyckas få fram snygga hundar är bara en bonus *ler*. Det jag gillar med Jill är att hon verkligen tänker på de svagheterna som finns inom rasen, som är av vikt för att få fram en brukshund! Hatten av för dig Jillsan!

Enchanters Kennel: Ytterligare en aktiv uppfödare, Ingrid Roos. Kvinnan som sliter med sina hundar, mer än någon jag tidigare mött.. Det är helt fantastiskt vart denna människa får all sin energi ifrån! Det är inte för inte som vi ser många framgångsrika Enchanters-hundar både på planen & i ringen! Keep up the good work!!

För att sammanfatta denna inlägg lite grann då....

Det är tråkigt att så många motarbetar varandra, springer omkring o snackar en j*vla massa istället för att genuint och ärligt vara stolta över de som för vår ras framåt! Måste vi se varandra som konkurrenter? Kan inte vi "nya" få vara med på ett hörn och ta del av "de äldres" kunskap och sedan skapa oss en egen "tro" på vad vi vill ha för hundar? Varför måste alltid de "nya" sågas vid fotknölarna för att sedan tryckas till lite extra?

Jag förstår inte...

Jag arbetar med mina hundar för att ÄLSKAR att jobba med dom. Jag ÄLSKAR att tävla och jag ÄLSKAR utmaningar!

Men när ondsinta människor lurar bakom hörnen är det inte kul alltid att vara "ingen" med mål med sin träning.

Man lär sig massor under åren med hund, jag har haft boxer i 12 år, jag är "ny" även om jag har fått stor erfarenhet. Allt vi gör är inte alltid perfekt, men det är mänskligt att fela.

Jag önskar att FLER vågar tro på sig själva, att FLER vågar stötta sina vänner i med & motgångar, att FLER vågar stå för sina åsikter även om det är "fel" i andras ögon.

Jag ser iallafall fram emot ett riktigt härligt tävlingsår med min fantastiska boxerhane & jag är övertygad om att när vi väl lyckas meritera oss båda inom IPO kommer vi få många gratulationer, men inte många kommer vara från hjärtat....

Det är trist, men det är dagens hundsverige...

//M