Har sista veckan funderat ganska mycket på hur folk i hundsverige fungerar, hur dom tänker, hur dom klappar varandra på axel för att sen hugga i ryggen...

Vad är det som är så fel med att lyckas med sin hund i dagens hundvärld? Vad är det som är så hemskt med att vara "Ingen" & ändå lyckas prestera med sin hund? Varför lider andra av dessa personers framgångar? Varför måste man vara "Någon" för att bli "erkänd" och ärligt gratulerad?   

Ska berätta en lite historia jag var med om för några år sedan...

Jag fick min gamla boxertik Iza GK Tjänstehund och arbetade med henne på Securitas när jag arbetade där som väktare/hundförare. Jag fick då berättat för mig att hon var den enda tiken av rasen boxer som lyckas med detta i Sverige! Wow kände jag, va häftigt! Till saken hör att när jag gjorde L-testet med henne, hade jag kollegor (!!) som hade vadslagning om att min hund INTE skulle klara testet! Detta visste jag inte om då, utan fick reda på några år senare... Men gjorde dom sken av det på plats? Nä då, de va GRATTIS & VA KUL minsann   

Hur som haver, Iza gick i tjänst och det var inga som helst konstigheter, jag var oerhört stolt över min hund och det arbete hon/vi utförde!

Sen för några år sedan, fick jag redan på att NÅGON inom Boxer-Sverige spred ut rykten att jag inte tränat Iza utan lämnat BORT henne till någon annan! Jag blev både förvånad, chockad och faktiskt smickrad på samma gång.. Lilla jag, med min lilla hund, upprör någon inom rasfolket för att VI lyckas och då sprids falska rykten... Jag visade personen som pratade med mig alla intyg på kurser & utbildningar och sa att jag kunde namnge flertalet personer som jag tränat för under åren, om det var så de skulle vara  

Jag har än idag ingen aning om vem denna person är, ingen har VÅGAT namnge och personen i fråga har inte heller gett sig till känna..

Hur som haver, VARFÖR är det så hemskt att LYCKAS med sin hund om man är okänd? Varför måste folk sprida massa elaka & falska rykten om andra människors framgångar?

Jag kan inte förstå det!

För att sticka ut hakan ytterligare, för att fortsätta prata om boxern som ras och boxerfolk (som JAG upplever det), så är det idag tråkigt att se måga boxer i Sverige... Hade även en diskussion om det i veckan med en annan uppfödare.. Att folk hellre avlar på utställningsmeriter än bruksmeriter, att folk är rädda för att få fram driftstarka och arbetsvilliga hundar.. Varför? Det är ju en brukshund!

Jag vill även nämna några personer/kennlar som jag personligen ser arbeta för rasens framtid, mentalt och arbetsmässigt. (MINA EGNA ÅSIKTER)

Elin Bålefalk som äger Swedbox Prince: En superduktig tjej med en fantastisk hund! Prince har så otroligt mkt härliga egenskaper och visar oss i Sverige hur en bruksboxer kan/bör/ska vara! Lydnad, spår eller tjänst, inget är för stort för denna hund! Det är oerhört roligt att han kommit i aveln i Sverige och jag kan INTE sticka under stol med att jag är fantastiskt glad över att få äga en avkomma efter just denna hund: Lyckovinstens Elva. En tik som verkar ha nedärvt en hel del från sin pappa och en tik med stor potential!

Swedbox Kennel: Härifrån ser man arbetshundar, en uppfödare som själv aktivt tävlar och lyckas på planen med sina hundar. Dom är trevliga & dessutom lyckas dom i vänstervarvet! Kan bara gratulera & önska Harry & Anette all lycka!!

Jipotimas Kennel: Jill behöver knappast presenteras   En kvinna med stor erfarenhet av rasen, som själv aktivt tränar och tävlar och tänker BRUKS med sina hundar! Att hon sedan lyckas få fram snygga hundar är bara en bonus *ler*. Det jag gillar med Jill är att hon verkligen tänker på de svagheterna som finns inom rasen, som är av vikt för att få fram en brukshund! Hatten av för dig Jillsan!

Enchanters Kennel: Ytterligare en aktiv uppfödare, Ingrid Roos. Kvinnan som sliter med sina hundar, mer än någon jag tidigare mött.. Det är helt fantastiskt vart denna människa får all sin energi ifrån! Det är inte för inte som vi ser många framgångsrika Enchanters-hundar både på planen & i ringen! Keep up the good work!!

För att sammanfatta denna inlägg lite grann då....

Det är tråkigt att så många motarbetar varandra, springer omkring o snackar en j*vla massa istället för att genuint och ärligt vara stolta över de som för vår ras framåt! Måste vi se varandra som konkurrenter? Kan inte vi "nya" få vara med på ett hörn och ta del av "de äldres" kunskap och sedan skapa oss en egen "tro" på vad vi vill ha för hundar? Varför måste alltid de "nya" sågas vid fotknölarna för att sedan tryckas till lite extra?

Jag förstår inte...

Jag arbetar med mina hundar för att ÄLSKAR att jobba med dom. Jag ÄLSKAR att tävla och jag ÄLSKAR utmaningar!

Men när ondsinta människor lurar bakom hörnen är det inte kul alltid att vara "ingen" med mål med sin träning.

Man lär sig massor under åren med hund, jag har haft boxer i 12 år, jag är "ny" även om jag har fått stor erfarenhet. Allt vi gör är inte alltid perfekt, men det är mänskligt att fela.

Jag önskar att FLER vågar tro på sig själva, att FLER vågar stötta sina vänner i med & motgångar, att FLER vågar stå för sina åsikter även om det är "fel" i andras ögon.

Jag ser iallafall fram emot ett riktigt härligt tävlingsår med min fantastiska boxerhane & jag är övertygad om att när vi väl lyckas meritera oss båda inom IPO kommer vi få många gratulationer, men inte många kommer vara från hjärtat....

Det är trist, men det är dagens hundsverige...

//M