... mig just nu cirkulerar en massa tankar, kring hund så klart  

Det som upptagit mest av mina tankar sista tiden, är två saker, dels mitt förundrande sätt över hur falska människor faktiskt ÄR och dels lite tankar & åsikter kring hundars vara eller icke varande...

"Vänner", bekanta, uppfödare ja folk av alla de slag faktiskt, verkar ha fullt upp med att smutskasta andra "vänner", bekanta & uppfödare. Jag fortsätter häpnas över detta och kan inte för mitt LIV förstå varför detta ska vara av värde, för NÅGON? Alla är vi människor med fel & brister, alla gör vi det vi TROR på (förhoppningsvis inom avelsarbetet på våra brukshundar), alla arbetar vi mot våra egna mål. Att dessa tankar, mål & värderingar inte stämmer överens med övrigas, är det så stort, hotande och fel?

Självklart uppstår det ibland saker, händelser, parningar som man funderar över vad TANKEN är, men om man inte går till källan direkt, utan sitter hemma på kammaren & hittar på EGNA sanningar som man sedan sprider ut som FAKTA, det är för mig obegripligt.

Jag har ALLTID röstat för att gå till källan direkt, ta reda på FAKTA och VAD som gäller, sen kan man lägga sina egna värderingar i det inträffade, anser jag.

Att smutskasta varandra hit & dit lär ju KNAPPAST hjälpa våra älskade bruksraser framåt. Samarbeten & osämjor hit & dit, ja så har det nog alltid varit och kommer nog även så att alltid vara tyvärr.. det är bara att HOPPAS att det blir bättre och folk faktiskt börjar VÅGA samarbeta lite mera...

Sen detta med hundars vara eller icke varande.. va menar jag med de?

Jo, me de menar jag hundar som är sjuka, som har mentala brister eller på annat sätt inte mår bra eller fungerar i samhället. Hur mkt ska man "offra" som ägare/uppfödare på dessa individer?

Är det rätt att "sätta tummen i ögat" på en mentalt ostabil hund som inte litar på någon, inte ens sin förare? Att ev omplacera en sådan individ som dagligen kämpar med sina känslor & sin osäkerhet?

Vart går gränsen för hur mkt man ska medicinera sin sjuka hund?

Vi är de som är ANSVARIGA för våra hundars liv, hälsa & välmående!

Men vem kan säga till OSS att nu har du gjort tillräckligt, nu har din hund fått nog? Svaret på de är enkelt: INGEN.

Det är bara JAG som ägare som kan ta det beslutet.

Men det är inte BARA att ta ett beslut, vi brottas med känslorna för vår älskade familjemedlem och saker blir inte lättare när man motarbetas av folk/uppfödare som tycker att man ABSOLUT inte ska avliva...

Vem har rätt att bestämma över vad JAG bör göra med MIN hund?

Är uppfödare idag trångsynta? Vill dom hellre kämpa för en "dålig" hund, för att rädda sitt kennelnamn, för att inte hamna som föremål i diskussioner?

Är det inte bättre att ta ANSVAR för sin uppfödda individ, stå för att något gick fel & stötta sin valpköpare i dennes beslut, oavsett beslut?

Självklart för mig är att man har en öppen dialog de två emellan, fördelar vägs mot nackdelar, alternativa tillvägagångssätt, men viktigast av ALLT borde vara att ALLTID sätta individens välmående i FÖRSTA hand..

Ja, det finns alltid tankar man bär med sig, som man funderar på & som man (jag iallafall) ventilerar med vänner, träningskamrater & kennelkollegor.

Jag hoppas iaf att MINA valpköpare ALLTID vågar ringa mig oavsett vad det gäller & föra en dialog.. Nu vet jag att de som haft problem HAR ringt mig och vi har TILLSAMMANS kommit fram till hur man kan göra & hittills verkar det ha gått bra  

Som valpköpare ringer även jag mina uppfödare om det händer något som jag behöver prata om och det är något som jag personligen anser vara OVÄRDERLIGT!

Må gott alla & njut av Era fyrbenta vänner!